Rosannas blogg

Ikväll var vi och åt med Manos och hans flickvän Miki och Mixalis och hans flickvän Marina. Mixalis och Marina har varit tillsammans 11 år (jag var 9 när dom blev tillsammans) vadå man känner sig liten i sällskapet! Jag e liten jämfört med Georgos och alla hans kompisar, och i vissa avseenden märks det verkligen. Dom är mogna jämfört med mig och mina kompisar i min ålder. Dom går hellre på resturang och pratar data, bilar och politik än att gå på krogen. Ja visst, dom kan oxå vara barnsliga men det är på sakerna dom gör man märker att dom är äldre. och sakerna dom vet. Antar att det är logiskt. Vi var på en riktigt fin resturang. Om man ser till Iraklio skulle man inte kunna tro att en sån fin resturang skulle kunna exictera här. Men ändå är grekerna väldigt avslappnade. Dom äter ur varandras tallrikar osv. det är härligt!
det var en trevlig kväll.
Men guuud vad jag längtar hem. Just nu skulle jag göra allt för att åka till Gula villan och hyra film och köpa godis och krypa upp i sängen och mysa....

Med alla människor runt omring mig kämpar jag verkligen. Jag börjar se alla skillnader och likheter mellan mig och grekerna. Och tro mig, jag kämpar verkligen. Jag vet att jag när som helst skulle kunna packa och dra. Åka tillbaka till tryggheten och människor man är van vid (och vet hur dom beter sig) men samtidigt ser jag nya saker varje dag, vissa saker gör mig ledsen, vissa rädd, vissa glad osv.
Det ända jag vet är att jag måste kämpa vidare, det/dom som gör mig ont måste jag glömma, det/dom som gör mig gott ska jag minnas och allt det nya jag ser (alla jag träffar) och lär känna och allt det jag upplever ska jag lära mig av.

Jag ska inte ge upp. Jag kan inte ge upp.

Nu har jag varit här exakt 2 veckor, bara 7 månader och 2 veckor kvar.....

Godnatt Sverige. Saknar er och jag tänker på er. Ni vet INTE hur underbara ni är allihoppa. Men jag vet.